Hellre blek än bränd
Jag är född kristen. Jag är välsignad vid födsel. Jag konfirmerade mig och döptes i samma veva. Det var både en trygg men även naiv tid i mitt liv. Jag trodde inte på gud som en entitet som skapat allt. Jag trodde på nån form av energi som gav lugn, hopp och kärlek. Något som hjälpte till insikt när det behövdes.
Men vartefter tiden gick blev jag besviken, skeptisk och till och med arg på denna entitet som präster talade så gott om. De sa att hans vägar var outgrundliga. Del av en stor plan. Allt jag såg var att en av de finaste personerna jag visste fick cancer och nästan strök med på grund av det. Jag såg mina egna handlingar gentemot andra väldigt kritiskt, hur jag slogs med min lillebror t.ex. fyllde mig med skam.
Under hela min uppväxt har jag funderat väldigt mycket kring olika religioner, filosofier och livstolkningar. En tidig förebild var Platon som ansåg att världen inte var äkta utan mer en tolkning av ditt medvetande. Jag som då just sett Matrix höll med. Det kändes troligt. Hur kunde man annars förklara sitt utanförskap eller sin känsla av att missat något relevant när man var en av få som inte tyckte att lekar och dans var roligt?
Jag har aldrig haft någon tävlingsinstinkt. Inget vinnarpsyke. Tvärtom. Jag anammar förloraren. Jag gömmer mig hellre än strålar. Jag blir hellre blek i skuggan än bränd i solen. Därmed inte sagt att jag inte haft triumfer, det har jag.
Nuförtiden är jag agnostiker, tror inte på något så vida det inte bevisats. Men buddhismen påverkar min tankegång mycket. Så pass att jag flera gånger funderat på att gräva djupare i denna religion och kanske till och med konvertera någon dag. Den verkar ju rätt gullig när allt handlar om att inte äga, allt är omtanke, kärlek och bara riktigt jävla fint. Sen älskar jag ju att vara rakad och glida runt i mjukiskläder så det är ju ett plus. Kanske får jag fråga nån högt uppsatt Buddhist om det är lugnt att jag har ett schysst score per minute och bra k/d i Battlefield eftersom det inte är äkta fysiskt våld. Det borde väl vara lugnt? På tal om världen inte äkta utan mer en tolkning liksom.
Det här blev ett rätt osammanhängande inlägg. Som vanligt.