Och alla som älskat dig har hatat mig av rädsla

Kortisar... / Permalink / 1
Herregud vilken period det är just nu. En period av perioder...of doom.
Jag lyssnar på kent som aldrig förut. Verkligen pressar dem. Köpte singeln Max500 på Åhléns för 5 kronor i söndags med lite hjälp av Stinky och Bacon. Vi planerade att fika på Waynes Coffee (eller Vajnes Kaffe som mor min säger) för att Stinky hade kuponger där. Vem säger nej till gratis kaffe? I alla fall, så kommer romaren Linus Inte Särskilt Smartus på att han glömt plånboken med busskortet hemma i Hökis. Med andra ord får mannen med noll minneskapacitet röra sig mot tunnelbanan. Det blir en omväg på 30 minuter men what the fuck, lite får man väl stå ut med i livet.
"Motion", tänkte Linus i ett desperat försök att hitta det positiva, "och sen kommer de där två prinsessorna kunna shoppa ett tag utan mig dessutom."
När jag vandrade igenom spärrarna på vägen tillbaka hade jag använt Stinkys remsa en gång och min minnesblunder hade kostat henne 2 klipp. På rulltrappan uppåt vänder jag mig om och undrar vart Gnot tog vägen. Det tar inte lång tid innan det regnar byggarbetare över perrongen, några sekunder senare brakar Gnot genom spärrarna. Spärrvakten visslar desperat i ett försökt att markera att han inte tänkte låtsas om vad han just såg.
Jag stirrar frågande på Gnot varpå denne med sin mullrande röst förklarar att oljudet attackerade honom.
"De renoverar tunnelbanan, Gnot," förklarar jag, "det är inte deras fel, de gör bara sitt jobb."
"Gnot gör sitt jobb", säger han enkelt och lägger armarna i kors med näsan i vädret.
Jag bara suckar och går vidare, han är omöjlig när han är på det där humöret.
Hursomhelst så har helgen passerat och jag har trott hela tiden att söndagskvällen ostört skulle användas till att plugga Willy Skakspjut, men icke. Mitt vanliga USB-Minne är borta, Linus hittar ett nytt. Linus tappar bort det inom loppet av 6 timmar.
Jag misstänker starkt att någon övernaturlig makt verkligen inte vill att jag använder USB-minnen. Mitt arbete fanns där på och jag SKA hitta det.


Stinky, jag vet att jag sa det till dig i telefon, men jag vill upprepa. Du får mig inte bara att känna mig speciell, du gör mig speciell. Varje gång jag tänker på dig blir jag glad. Varje gång jag hör Vinternoll2 tänker jag på dig.
Angående helgen, jag vart nog mer nöjd än du tror. Det var faktiskt inte bara du som hade det bra. ^^,

refrängen ur Pärlor från skivan Vapen & Ammunition

Snurra min jord igen
Radion spelar vår sång
Stockholm ligger öde
Och världen håller andan
(Vilken färg har själen?)
Snurra min jord igen
För allt vi drömde en gång
Allt som du gör blir till pärlor på min panna.
(Vilken färg har själen älskling?)

image13
Till top