"Det Finns Ett Liv Före Döden"
"No shit", tänker jag, "förändras gör man ju hela tiden."
"Men du blev annorlunda när du träffade någon. Du har mindre tid över för oss."
Återigen är svaret "No shit." Det är ju klart att jag har mindre tid när jag är nykär och träffar någon? Säg inte till mig att ni inte spenderade mindre tid med vänner och mer med er kärlek när ni blev nykära?
Jag har inga planer på att fly med henne bort från er och aldrig höra av mig mer. Om det är så ni känner så känner ni inte mig. Men vad jag försöker säga är i alla fall att jag är glad att ni trots er uppfattning stannar kvar i min krets.
Så för er som inte vet eller inte blivit uppdaterade nog så är jag i Karlstad mest hela tiden och pluggar. Samhällskunskap, Naturkunskap och Religion. Men det jag ägnar mest tid åt är kärlek. (Såklart!)
Jag ska väl byta operatör men inte nummer för det finns ingen täckning här borta. Så jag offrar min goda kundstatus hos Telenor för att alla som är griniga på min otillgänglighet ska kunna nå mig när de vill. SMS fungerar prima men samtal hackar mestadels.
My är en underbar varelse och jag känner mig otroligt lyckosam. Jag frågar mig varje dag hur det här kunde hända. Jag är så otroligt rädd men samtidigt lättad. Det här är ingenting som något jag tidigare varit med om. Det ligger en känsla av helhet över mig, en känsla av tillhörighet. Det är underbart och jag är nöjd.
Just nu är hon bortrest och jag ska försöka plugga lite mer nu. Jag saknar att skriva här, förhoppningsvis kan jag styra upp lite mer tid över för skrivande snart.
Alla ni som tror på mig, tack. Alla ni som tycker jag sviker, är en dryg jävel eller helt enkelt inte kan acceptera att jag har mindre tid över, ni får gärna tänka över alltihop och fråga er vem det är jag egentligen är ihop med?
För när det kommer omkring så är hon minst lika viktig för mig som ni är.
Kram på er alla.