He's got crosshairs in his eyes.
Det går trögt i november och det känns som om september just var här, oktober har aldrig hänt. För att inte tala om augusti. Jag flyttar om ungefär en vecka, det känns så pass overkligt att jag funderar på om det bara är en hallucination. Som när spegeln i badrummet immat igen när du duschat och du ser en mörk skugga av dig själv på andra sidan. Du vet inte om det är du som är verklig eller ens ifall det finns någon skugga på andra sidan. Det kanske inte ens finns en andra sida. För allt du vet är inte ens ditt badrum äkta.
Allt är bara imma. Så idag vaknade jag efter allt för lite sömn och kom iväg i god tid till jobbet och jag beslutade mig för att nudda allt idag bara för att se om imman försvinner. Än så länge händer inte så mycket.
Det är lätt att bara blunda och flyta på rygg, dagarna rusar förbi som vegetationen längs en ström mot vattenfallet. Och jag längtar verkligen dit. Där nere under fallet finns klippor som ska återföda mig till den jag är och framför allt vill vara.
Visst låter det pretentiöst? Jag orkar inte bry mig.