In case you really wonder...

Allmänt / Permalink / 2
...yeah, I'm still alive. Jobbar mycket, drar runt bland folk jag knappt känner i ett försök att hitta en tillhörighet till mig själv. Att finna ett jag är viktigt. För fem sex år sedan var det mest om det mina samtal med kurator handlade om. När jag var femton gick jag i kyrkan för jag väntade mig att hitta något av mig själv där, delar av släkten var ju djupt troende. Efter ett par år kom jag till att inse att jag inte kände att prästerna eller de kristna på fullt allvar trodde på kristendomen. Att till och med de som läser bibeln och följer tron tog bibelns innehåll med en nypa välsignat salt. Jag gillar fortfarande kyrkor och kyrkogårdar dock. De är rogivande. (Så om du allsmäktige herre läser detta, förinta mig inte plx!)
Jag är likt många andra i världen i konstant konflikt med mig själv. Och det är inte förrän jag funnit en ro som jag kan börja fullt och ärligt älska någon "i nöd och lust". Jag är inte jag. Jag är alla andra. Det låter idiotiskt och fånigt för dig som kanske aldrig känt så, men att älska sig själv kan vara bland det svåraste man kan göra, utan att bli narcisstisk och odräglig. 

Ödmjukhet. Heder. Ärlighet. Respekt. Tålamod. Kärlek.

Fuck yeah.
Till top