Chia, my favourite when it comes to humouristic Brittish people
Träffade barndomsvännens föräldrar idag. Det är lite som en tidresa att återvända till en plats där man spenderade lyckliga dagar av sin barndom. De beter sig som om jag vore deras svärson ibland, men det är väl inte så konstigt, de har ju trots allt känt mig i strax över 17 år. 75% av familjen var där, brorsan är ju hos farmor, men det var trevligt ändå. Att få med brorsan dit är förresten snudd på omöjligheten då han är livrädd för herren i det hushållet. Vilket jag förstår, jag har spenderat hela min barndom med att typ vara livrädd för honom. Det är inte det att han är elak, det är han inte, men han SER UT som om han kan bli riktigt arg, och det kan han. Men jag har klarat mig relativt bra från hans domedagsilska, däremot har väl Exar fått en hel del av den. Jag minns att hon, domedagsilskans dotter, grät av ilska på sin far för att han skrämde vettet ur hennes vänner när vi satt på en liten segelbåt 4 mil från kusten. Inte mycket utrymme att gömma sig på då direkt. Hela kvällen idag var helt okej, nu när jag är äldre och,(jag ska inte säga att jag har mer vett för det har jag väl inte men), jag ser i alla fall hela honom på ett helt annat vis nu. Det var kul att kunna hänga med i hans samtalsämnen utan att bli skrämd av hans sporadiska inlägg av svordomar.
Det får bli ett kort inlägg idag, kanske fortsätter om 9 timmar när jag är hos Totte, men just nu måste Linus sussa.
Jo just det! Chia drömde om mig natten till igår. Det var kul att höra, men hon drömde att jag var typ suddig i ansiktet (hon vet inte hur jag ser ut) och att jag hade en "top hat". Men hon antog att eftersom hon fick en Linus feeling och att personen hade hatt så måste det varit jag. Smickrad som jag känner mig så ska jag anstränga mig för att drömma om henne inatt.