I want a hug just not from a banana - Step in front of a moving train just to feel alive again

Step in front of a moving train just to feel alive again

21 December 2010 / 02:35 / Shit is fucked / Permalink / 1

Jag har beslutat mig för att inte sova för lite, eller försova mig imorgon. Jag ska vara vaken hela natten, jobba imorgon och sen krascha tidigt imorgon kväll. På så vis kan jag kontrollera kliandet som förstörde min natt idag.

För nån timme sedan vandrade jag ut i vintermörket och hämtade posten. Jag fick bland annat ett julkort från två goda vänner som skrev:

"Vi tycker att det är synd att du inte kan komma och fika. För vi tycker ju om dig."

En enkel grej som gjorde mig mycket glad. Och det är mycket det som mitt liv handlar om just nu, hitta små ljus mellan molnen. Jag är som många av er vet inte den positivaste människan i världen. Jag är ofta cynisk, pessimistisk och dramatisk. En vän frågade om jag inte mådde bättre av att vara glad. Och jo, det är klart jag mår bättre när jag är glad. Men glädje är så brett och svårt att precisera egentligen, no? Jag blir glad för många saker. Speciella personer i min närvaro. Att få ett sms på morgonen som säger "jag hämtar dig om tio minuter så slipper du gå till jobbet!" när jag just stått och stirrat ut genom fönstret i fillingarna och känns ut min manlighet bokstavligen krymper av kylan som redan finns i lägenheten, sånt gör skillnad. Nej, jag ser inga stora ljus i mitt liv på det sättet som ni positiva människor gör. Ni kan titta ut genom fönstret och bli helt "omfg vacker dag idag ska allt bli så jävla bäst" och ni blir inte besvikna vid dagens slut. Det blir oftast jag. Med betoning på oftast. För det händer att jag har helt perfekta dagar. Det är bara långt mellan dem. Jag blir alltför ofta besviken på mig själv, därför för att skippa hela besvikelsedelen så är jag gärna realistisk med mina utsikter för dagen. Därmed inte sagt att jag inte gör mitt bästa för att ha en så bra dag som möjligt. För det gör jag. Allt annat vore självplågeri.

Orka vara positiv. HIV-positiv. Radioaktivt positiv. Fotonegativ.

Imorgon ska jag till läkaren. Vet inte om jag ser fram emot det direkt längre. Det är bra att få saker på pappret, men jag är väl mest rädd antar jag. Rädd att de ska hitta något som kommer kosta mig mer pengar och ännu mer tid. Ja, rädd är nog vad jag är nuförtiden. Men det är jag som satt mig i denna situation så det är jag som får ta mig ur den. How's that for positive thinking?

Jag vill fucka ur.

(och om du undrar varför jag börjat med linjer i texten så är det för att ni ska slippa läsa en vägg av text. För editorn VÄGRAR acceptera mina radavstånd.)