I want a hug just not from a banana - Graham Bells Oavsiktliga Skapelse

Graham Bells Oavsiktliga Skapelse

19 Augusti 2010 / 22:48 / Allmänt / Permalink / 6

Med rubriken menar jag såklart mig själv, oss telefonförsäljare. Han menade att skapa ett verktyg som skulle underlätta diplomati och handel mellan kontinenter och familjer. Och här kommer vi, visserligen under kategorin handel, men på ett mer offensivt sätt. Utan diplomati. Dagstidningar, veckotidningar, intressetidningar eller medlemskap. Du hade det förut, du ska få det igen, du ska få det billigt och du ska få det nu. Vill du ha det billigt eller dyrt? Ingen prenumeration. Sägs upp automatiskt. Boom head shot. Jag ljuger mycket mycket sällan i mitt jobb, och då endast om oskyldiga saker så som att mina föräldrar prövat produkten och var nöjda. Bara för att ha en knytpunkt. Men om allt som gäller säljet är jag alltid ärlig. Det är vi alla. Vi får inte ljuga, ändå litar folk aldrig på en säljare just för att de alltid får sånt "de inte beställt." Men där finns det, ljudinspelat som ett kontrakt. Din röst som bekräftar adress och bekräftar att du vill ha. Vilket helvete eller hur?

Mer och mer känner jag att jag har en längtan efter att göra något drastiskt, något spännande något farligt. Nu menar jag inte gå fram till en nazist på 150kg (varav 100kg är muskler) och skrika "NASSESVIN DÖ OCH BRINN!". Det är i och försig spännande även om utgången är bestämd. Ok visst, fallskärmshopp har också bestämd utgång, men det är något jag vill göra, men jag är orolig för hur mina öron far av trycket. Samtidigt, bungyjump, jävlar va kul!

Hur det än blir så måste det ske snart. Fan, jag nöjer mig med en tatuering. (ooh vad spännande. -.-)

In other real and really boring news. Måste lämna in bilen, oljebyte. Ska även försöka göra mig av med baslådan tänkte jag. Den är kul och så, men den tar för mycket plats. xD Behåller den till i vår och sen får vi se.

Jobbet har jag grym ångest för nu, mina öron börjar göra mitt liv svårt. De klarar inte materialet i lurarna eller nivån på faxar, skrikande folk och pipet från telefonsvararna. Nu kanske du tycker att jag är hypokondrisk och gnällig, men seriously, you don't know the shit I take.

Funderar på att skriva klart ett manus jag haft i huvudet länge och sen ta tag i att faktiskt göra en rulle. Det vore kul, nån som vill ställa upp som skådis? Ni får cred och vara med på en kul grej. Pengar har jag inte.

Och angående pengar, lönen denna månad sög i och med att jag knappt jobbat förra månaden. Jag klarar mig tack vare skatteåterbäringen. Men jag tänker ändå röka cigarr och njuta av livet, money or no.

Peace and love.