Some people need to learn the essence of STFU!

Shit is fucked / Permalink / 5
Mycket gnäll nu. Men ännu mer egon som måste stillas. Jävlar vad trött jag blir ibland. På mig själv och på andra.
Pluggar religion och det är mest negativt för mig. Jag är numera cynisk, oförlåtande och hotfull. Allt lärande är inte bra.
Pappa påpekade att vissa saker ur min uppsats borde tas bort på grund av att jag är naiv, oförlåtande och minst lika dålig som jag försöker måla upp "dem" som. Men men, skiten är snart över och det ska bli skönt.

Bitter och irriterad. Mycket för att My inte är i min närhet. Jag hoppas att hon kommer hit, jag verkligen hoppas. Men kommer hon inte hit så är det också okej, men då kommer jag nog att skita i naturkunskapen och göra något annat istället.
Typ skjuta mig själv i huvudet.

Nej men seriöst. Stor framtidsdepression. Vad ska jag bli? Vad ska jag göra? Vart ska jag börja? Pengar. Stabilitet. Mitt egna på det torra liksom, vart ska jag ta vägen? Hur ska jag göra?

Jag vet att jag är lat. Jag vet att jag är seg. Det känns till och med som om jag blir dummare och dummare för varje dag som går och jag är jätterädd. Verkligen jätterädd.
#1 - - Iris with love, as always:

Exakt samma Linus. Exakt jävla samma tankar går jag i. Och jag hatar att vara så osäker - så att varje liten grej som händer påverkar en så otroligt mycket. Jag vill också ha mitt på det torra. Jag vill ha en riktning och sen bara rivstarta och KÖRA, köra som fan. Streta och kämpa. Jag är så jävla beredd...



Men var fan börjar man?!

#2 - - Anonym:

samt: ursäkta min fantastiska meningsuppbyggnad ^^

#3 - - Sonjandrea:

Jag är övertygad om att det kommer gå alldeles utmärkt för kusin. Han måste bara kämpa lite, lite till. Och det kommer han att klara. Om du är negativ kommer jag ner och biter dig. 8)

#4 - - Komedi:

Du vet att du kan ringa, när som helst. Du skulle ju ringa för snart två veckor sen men men... ler okynnigt Jag vet att det är svårt när man inte kan komma på vad man vill göra. Men man får ta en dag i taget.

Jag menar, hur många människor tror du inte är rädda för att de ska bli kvar på samma ställe och bara trampa utan att kunna ta sig vidare?

Jag är rädd för att jag inte ska komma på vad jag vill göra. Men min mamma är fullt övertygad om att det löser sig och att jag kommer hitta min väg. Hon tycker att jag ska göra vad jag känner för, för förr eller senare så vet man. Man bara vet vad man vill göra.

Och jag tycker att du ska lyssna på det rådet du också. För min mamma har ibland jäkligt bra saker att säga.

Kramar i massor <3

#5 - - syster:

Kämpa min vän, de blir lättare sen. Fast när vet jag inte, för inte heller jag vet vart jag bör dra mig. Jag vet vart jag vill vara men de e kanske inte rätt ändå, alltid allt kompromissande!

Luvs u! <3

Till top